1 december.

 

vad kan de va, ca 1 månad sen?

tänk va fort de ha gått,

men de känns som igår,

de ända jag vill är att få se dig le,

& få ha dej vid min sida

 




 

 



du va mitt liv och det är du fortfarande!

men jag måste släppa taget nu,

kan inte kämpa,

det går inte .

finns inget att kämpa för .

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0